I avhandlingen studeras de senaste trettio årens interna förändringsarbete i det svenska Regeringskansliet. Analyer av peronalpolitikens framväxt, sammanslagningen till en myndighet och försöken att införa en gemensam verksamhetsplanering, visar att de problem som betraktades som akuta i början av 1970-talet - en överdimensionerad personalstyrka, revirstrider och oklara ansvarfördelningar i frågor om personal och organisation - lever kvar än idag, trots de många reformerna för att åtgärda dem. En viktig orsak är att de för framgånsrikt förändringsarbete mest väsentliga aktörerna - politikerna - sällan deltar. Utifrån perspektivet byråkratisk politik försöker avhandlingen istället visa att Regeringskansliets interna utveckling kan förklaras som en kamp mellan olika aktörer av tjänstemän, med skilda syner på problem och lösningar och med olika styrka att påverka resultaten. |