| |
Pris: 118 SEK exkl. moms  |  Folkomröstningen om EMU i september 2003 slutade med en klar nej-seger. Dagens svenska debatt tycks utgå från att detta resultat gäller för lång tid framåt och bara kan ändras genom en ny folkomröstning med ett annat resultat. Författaren framför i denna bok rejäl kritik emot det politiska etablissemangets hantering av EMU-frågan och om den efterföljande folkomröstningen.
I denna bok analyseras närmare varför folkomröstningen alls kom till. Bland annat hävdas att det berodde på ren inrikespolitisk taktik och att beslutet om en folkomröstning strider mot Sveriges förpliktelser som EU-medlem. Carl Bildt, som nu som utrikesminister är ytterst ansvarig för regeringens önskan att placera Sverige i EU-samarbetets hjärta, framstår som huvudansvarig för det ödesdigra beslutet, men även Göran Perssons strategi var helt förfelad.
Flera händelser såväl som debattens inriktning före, under och efter omröstningskampanjen visar att EU-rättens företräde framför svensk rätt och hur den begränsar de politiska organens handlingsfrihet haft svårt att slå rot i Sverige. Bristen på kritisk debatt om politikernas hantering av mordet på Anna Lindh gör att även den svenska hållningen vid dramatiska politiska situationer kan ifrågasättas, jämfört t.ex. med terrordåden i Madrid i mars 2004.
Slutsatsen är enkel: Sverige kan gå med i EMU genom ett vanligt riksdagsbeslut när som helst. Någon ny folkomröstning behövs inte och ju förr ansvariga politiker i skilda partier kan inse detta, desto bättre.
| | |
|
