 Förenta Nationerna (FN) har sedan starten år 1945 varit en av de främsta internationella aktörerna för mänskliga rättigheter. Trots sin strävan att främja mänskliga rättigheter, har FN kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning främja kvinnors mänskliga rättigheter. Som reaktion på kritiken har FN antagit olika strategier för att öka jämställdheten på människorättsområdet och för att främja kvinnors mänskliga rättigheter.
Den här avhandlingen belyser vissa av dessa strategier, särskilt de så kallade ”mainstreaming” strategierna som prioriterats under 1990-talet. Det vill säga, strategierna för att integrera ett genusperspektiv och för att integrera kvinnors mänskliga rättigheter. I avhandlingen analyseras bakgrunden, utformningen och innehållet i strategierna, samt deras tillämpning inom FN:s människorättssystem. Frågor som diskuteras är till exempel: Vad innebär det och vad medför det att integrera ett genusperspektiv eller kvinnors mänskliga rättigheter? Varför, och i viss mån hur, skall dessa perspektiv integreras?
Avhandlingen är ett bidrag till den samtida mångvetenskapliga och feministiska diskussionen som önskar kontextualisera och kritiskt granska de mänskliga rättigheterna och deras roll på den internationella rättsliga och politiska arenan. |
