Genom den så kallade Lissabonstrategin har EU föresatt sig att bli världens ledande ekonomi före år 2010. Avgörande för EU:s möjligheter att nå detta mål är att fler människor kommer i arbete. En viktig åtgärd för att öka sysselsättningen i Europa är, enligt många bedömare, att göra den europeiska arbetsmarknaden mer gränslös, både genom att undanröja kvarvarande inre gränser och öppna upp de yttre. EU:s arbete med att öka öppenheten försvåras dock av medlemsländernas olika historiska traditioner och av den oro som finns hos många medborgare för hur öppnare gränser skall påverka deras välfärd.
I denna bok diskuteras olika aspekter av visionen om en gränslös europeisk arbetsmarknad. Är det praktiskt möjligt att skapa en arbetsmarknad utan gränser i Europa? Är en sådan arbetsmarknad önskvärd och hur bör den i så fall utformas? Behöver den inre marknaden kompletteras med utomeuropeisk invandring för att uppnå Lissabonstrategins mål?
I den nionde årgången av Europaperspektiv presenteras nio bidrag av forskare inom juridik, statsvetenskap och ekonomiska ämnen, som utifrån olika angreppsätt belyser frågan i vilken utsträckning en gränslös europeisk arbetsmarknad är möjlig och önskvärd.
Genom den så kallade Lissabonstrategin har EU föresatt sig att bli världens ledande ekonomi före år 2010. Avgörande för EU:s möjligheter att nå detta mål är att fler människor kommer i arbete. En viktig åtgärd för att öka sysselsättningen i Europa är, enligt många bedömare, att göra den europeiska arbetsmarknaden mer gränslös, både genom att undanröja kvarvarande inre gränser och öppna upp de yttre. EU:s arbete med att öka öppenheten försvåras dock av medlemsländernas olika historiska traditioner och av den oro som finns hos många medborgare för hur öppnare gränser skall påverka deras välfärd.