Allt fler människor rör sig över nationalstatsgränserna. I relation till människans mobilitet framstår nationalstaterna och deras rättssystem som relativt statiska. Den moderna migrationen ställer emellertid krav på att stater i viss mån skall anpassa sina rättssystem till den transnationella verkligheten. Anpassningen kan röra villkoren för att alls släppa in utlänningar på det egna territoriet liksom omfattningen av rättigheter och skyldigheter för utlänningar i förhållanden till den nya staten. När barn rör sig över nationalstatsgränserna uppstår än fler frågor. Dessa sammanhänger med barns beroende av sin ordning för omsorg och tillsyn. En grundläggande fråga är enligt vilken rättsordning barns, föräldrars och samhällets inbördes rättigheter och skyldigheter skall regleras. En annan är i vilken omfattning barnets ursprung skall beaktas vid bedömningen av barnets bästa.
I denna bok undersöks hur svensk rätt hanterar dessa frågor. Det görs gällande att barnets bästa inte är en rättsregel i traditionell bemärkelse utan ett öppet koncept som skall ge rätten möjlighet att göra en helhetsbedömning av det enskilda barnets förhållanden. Denna tolkning av barnets bästa står emellertid i skarp kontrast till rättsstatens krav på förutsägbarhet och likhet inför lagen.