I 36 § avtalslagen föreskrivs att om avtalsvillkor är ”oskäliga”, så kan de jämkas eller lämnas utan avseende. Men vad innebär det att ett avtalsvillkor är ”oskäligt” och hur går man till väga för att fastställa det? Avhandlingen syftar till att närmare bestämma innebörden som oskälighetsrekvisitet kan ges samt att diskutera med vilken metod detta bestämmande bör göras. Normativ etik, i synnerhet dygdeetik, används därvid som en kompletterande rättskälla. Även betydelsen av avtalsrättsliga principer betonas. Med hänvisning till det pågående, europeiska integrationsarbetet på avtalsrättens område beaktas vidare viss avtalsrättslig doktrin från andra europeiska länder samt de ”Principles of European Contract Law”, vilka utarbetats av den så kallade Landokommissionen. Avhandlingen avslutas med ett kapitel, där några fall, i vilka den närmare innebörden av oskälighetsrekvisitet måste bestämmas, tas till utgångspunkt för en diskussion om bland annat upplysningspliktens omfattning, betydelsen av att det råder balans mellan avtalsparters prestationer, betydelsen av förändringar som inträffar efter ett avtals ingående samt hur olika typer av påtryckningar, som avtalsparter utövar mot varandra, bör påverka oskälighetsbedömningen. |