| |
Pris: 560 SEK exkl. moms  |  När ett fartyg har bordats eller kvarhållits till sjöss – eller behöver assistans – kan det bli nödvändigt att föra det till hamn. Men vad gäller om hamninnehavaren säger nej?
Frågan blottlägger en grundläggande spänning. Myndigheterna kan behöva tillgång till hamnen för att skydda liv och miljö, avvärja säkerhetsrisker, säkra bevisning eller kontrollera ett fartyg. Samtidigt kontrolleras hamnen ofta av kommunala bolag eller privata aktörer med eget ansvar för säkerhet, miljö, kapacitet, logistik och kommersiell drift. Omfattar den allmänna hamnens mottagningsplikt även fartyg som förs dit genom myndighetsutövning? Ger en befogenhet att ingripa mot fartyget också rätt att ta tredje mans hamninfrastruktur i anspråk? Vad händer om fartyget blir kvar – och vem bär kostnaderna?
I denna bok analyserar Jens Andreasson de rättsliga förutsättningarna för framtvingade hamnanlöp under fredstida förhållanden. Undersökningen rör sig mellan sjörätt, offentlig rätt, straffrätt, civilrätt, processrätt och ersättningsrätt, med beaktande av folkrättsliga och unionsrättsliga ramar. Den behandlar allmänna hamnars mottagningsplikt, myndigheternas befogenheter, räddningstjänst och nöd, kvarblivande fartyg, handräckning och flyttning samt ansvar och ersättning.
Undersökningen visar att svensk rätt saknar ett samordnat system för dessa situationer. Den traditionella mottagningsplikten är främst knuten till ordinarie sjöfart och ger inte något entydigt stöd för en generell skyldighet att ta emot fartyg som förs dit som ett led i myndighetsutövning. Myndigheternas befogenheter är huvudsakligen riktade mot fartyget och medför inte automatiskt någon rätt att disponera över en viss hamn.
I extraordinära situationer kan starka skyddsintressen motivera ett tillfälligt intrång i hamninnehavarens rådighet, men utrymmet är snävt och åtgärden måste uppfylla stränga krav på legalitet, nödvändighet, försvarlighet och proportionalitet. Om fartyget därefter blir kvar framträder ytterligare brister: regleringen av avlägsnande och kostnadsansvar är fragmentarisk och i flera avseenden oklar. Betydande bördor kan därför falla på hamninnehavaren, trots att ingripandet har motiverats av allmänna intressen.
Boken systematiserar det fragmenterade rättsliga materialet, rekonstruerar dess normativa huvudlinjer och argumenterar för en mer sammanhållen och förutsebar svensk hamnreglering. Den vänder sig till jurister, myndigheter, hamnar, sjöfarts- och logistikaktörer samt andra som arbetar med säkerhet, miljö, kritisk infrastruktur och beredskap.
Jens Andreasson är jur.dr och universitetslektor i civilrätt vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hans forskning rör förmögenhetsrätt, hamnrätt och regleringen av kritisk infrastruktur.
| | |
|
