 När Sveriges viktigaste grundlag, regeringsformen från år 1974, instiftades, utgick den från att främst ange spelreglerna för politikens utövande och uppställde vissa för samhällsutvecklingen allmänt centrala principer. Med åren har dock i stället en syn på grundlagen som överordnad och även för lagstiftaren bindande rätt kommit att bli allt vanligare. När svenska lagar inte får strida mot Europarätt är det naturligt att de inte heller får strida mot svensk grundlag.
Regeringsformen har genomgått stora förändringar sedan 1974, inte minst år 2010 då bland annat formerna för regeringsbildning, normprövningen och domstolarnas ställning ändrades. Detta har lett till att den tidigare dominerande föreställningen om grundlagen som uttryck för icke juridiskt bindande riktlinjer alltså inte längre kan upprätthållas, vilket understryks av på senare år uppmärksammade frågor om regeringsbildning, rättighetsskydd och domstolars självständighet.
Svensk statsrätt är en utförlig lärobok med särskilt fokus på just regeringsformen, vars olika kapitel behandlas tämligen ingående. Den riktar sig främst till juridikstudenter, men kan även vara intressant för statsvetare och för läsare med ett allmänt politiskt eller konstitutionellt intresse. |
