I denna avhandling studeras allemansrätten som rättsinstitut. En hypotes uppställs om att allemansrätten är en del av en reglering syftande till lämplig markanvändning - sett ur den samhälleliga synvinkeln att mark är en begränsad naturresurs som bör utnyttjas ändamålsenligt, för hushållning av resurser. Diskussionen utgår från sedvanerättsbegreppet.
