Förslaget i denna proposition syftar till att enbart om människovärdes- och behovs- och solidaritetsprinciperna inte åsidosätts, får hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring ges inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet.
När ett landsting överlåter åt någon annan att utföra uppgifter som landstinget ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen ska avtalet innehålla villkor om detta.
En grundläggande utgångspunkt för den svenska hälso- och sjukvården är att vården ska ges på lika villkor och efter behov, styras demokratiskt och vara solidariskt finansierad. Resurserna ska i första hand fördelas till de områden där behoven är störst.
Uppföljningar av hälso- och sjukvården visar att det i flera avseenden finns brister i jämlikheten. Tillgången till vårdinsatser påverkas av socioekonomiska förhållanden som skillnader mellan utbildnings- och inkomstnivåer samt av patientens kön, och detta avspeglar sig bland annat i den återstående medellivslängden i olika grupper. Medellivslängden var år 2015 sex år längre för eftergymnasialt utbildade, jämfört med dem som enbart hade förgymnasial utbildning. Hälsoskillnader innebär i sin tur olika behov av både vård och preventiva åtgärder.
I regeringsförklaringen 2014 aviserades att principen att vård ska fördelas efter behov ska hävdas. Privata försäkringspatienter ska inte gå förbi vårdkön.
I denna proposition skriver regeringen att ansvaret för att bland annat alla som är bosatta inom ett landsting erbjuds en god hälso- och sjukvård primärt faller på landstinget. Men att även om det ankommer på landstingen att besluta i frågor som rör detta ansvar är bedömningen att allas tillgång till en god och jämlik hälso- och sjukvård är av sådan väsentlig betydelse för välfärden i landet som helhet att statliga åtgärder i form av utökad reglering av vårdens organisering och finansiering i vissa fall måste kunna komma i fråga. |
