Den 17 mars 1946 avstängdes medeldistanslöparen Gunder Hägg på livstid för brott mot gällande amatörsbestämmelser. Han hade kränkt idrottens amatörideal och tagit betalt för sin löpning. Beslutet väckte stor uppmärksamhet och upprörde många. Hur kunde det bli så? Varför fick idrottstjärnan inte ta betalt för sina insatser på löparbanan, något som är självklart idag? Vad var det för konstigt ideal? Här rullas historien upp.
I minst ett århundrade präglades svensk och internationell tävlingsidrott av ett märkligt ideal: amatörismen. Ursprunget står att finna hos den klassiske engelske gentlemannen med rötter i 1700- och 1800-talets aristokratiska manlighets- och bildningsideal. En "gentlemanamateur" skulle utöva idrott i god anda och stil, följa spelets oskrivna lagar, segra eller förlora med samma högburna huvud. När amatöridealet introducerades i Sverige under slutet av 1880-talet karaktäriserades det som "engelska sjukan".
Vad fanns kvar av detta aristokratiska amatörideal när Gunder Hägg i början av 1940-talet slog sina världsrekord och sprang rakt in i den svenska idrottspublikens hjärta? Hur såg Idrottsledning och allmänhet på idrottsamatörismen? Skulle tävlingsidrott bedrivas som ett penningfritt fritidsnöje eller som ett "skådespel av skönhet, dramatisk intensitet och ära" med avlönade artister?
I Amatör eller professionist? analyserar Karin Wiberg amatörsfrågan inom svensk tävlingsidrott med avstamp i 1800-talets senare hälft. Tyngdpunkten ligger på Riksidrottsförbundets agerande under tidsperioden 1903-1967 i samband med uppmärksammande brott mot amatörsbestämmelserna.
Karin Wikberg är forskare vid Historiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Riksarkivet i Stockholm. |