I betänkandet föreslås bland annat att organisationen för scensamlingar bör vara inriktad på att tillgodose allmänhetens publika behov, utbildnings- och forskningsintressen samt scenkonsternas branschbehov. Utredningen avslutas med en diskussion om kulturpolitikens organisationsutveckling med ett försök att sätta in de verksamheter som analyserats i ett något större sammanhang. Diskussionens slutsats är att kulturverksamheterna generellt sett skulle gynnas av att huvudmannen starkare drev organisatoriska förändringsprocesser. Många problem inom området kan hänföras till att föråldrade organisationsformer håller kvar och låser kulturverksamheterna i utvecklingsstadier som de egentligen borde ha lämnat.