| |
Pris: 336 SEK exkl. moms  | Utredningen har haft i uppdrag att analysera den lagstiftning som möjliggör inskränkningar i användningen av mark och byggnader (rådighetsinskränkningar) av hälsoskydds-, miljöskydds- och säkerhetsskäl i syfte att identifiera de fall där ersättning bör ges trots att ingripandet har skett av dessa skäl. I uppdraget har också ingått att ta ställning till den närmare innebörden av 2 kap. 15 § tredje stycket regeringsformen, analysera de aktuella rekvisitens innebörd och uppmärksamma förekommande gränsdragningsproblem.
Enligt direktiven ska utgångspunkterna för granskningen bl.a. vara att de principer för ersättning vid rådighetsinskränkningar av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl som gäller idag bör gälla även i fortsättningen och att ersättning normalt inte ska ges då en rådighetsinskränkning motiveras av dessa skäl. Som utgångspunkt för sådana fall där ersättning bör kunna komma ifråga ska gälla att den enskilde själv är utan skuld till att ingreppet sker och att det framstår som orimligt att den enskilde själv får bära hela den ekonomiska börda som ingreppet orsakar.
Med dessa utgångspunkter ska utredningen föreslå de författningsändringar som är nödvändiga för att åstadkomma en ändamålsenlig och i möjligaste mån enhetlig reglering av frågan om ersättning. Utredningens förslag ska ge uttryck för klara, avgränsade och entydiga principer och uppfylla höga krav på tydlighet och förutsägbarhet för rättstillämpningen.
Uppdraget är begränsat bl.a. på så sätt att utredningen endast ska föreslå ändringar i miljöbalkens och plan- och bygglagens bestämmelser om ersättning vid rådighetsinskränkningar, om det krävs för att skapa ett konsekvent och enhetligt regelverk. En utgångspunkt för sådana förslag ska vara att nuvarande regler om i vilka fall ersättning ska ges och om ersättningens storlek ska bestå. | | |
|
